blogg är ett av de fulaste orden i svenska världshistorien. vi anammar detta ord bara för att vi är simpla wannabe-pojkar och flickor, och konceptet "VI" gör mig riktigt deprimerad.
inget ont om olika sorters människor, men jag har väldigt svårt för Pappa-Bjuder-Äckel, såna med halvlång frisyr som de, varje morgon, vaknar och häller smält smör i, gojsar runt det lite äckligt och sen drar fingrarna bakåt igenom det för att få en lagom ofräsch "tunnel"look på sin kotlettfrilla.
visste ni förresten att kotlettfrilal nu är ett godkänt svenskt ord? det har snart ersatt bakåtslick i mitt ordvokabulär, jag utökar det varje dag.
idag, min första dag på nya jobbet, bad mig handledare mig att gå fram till personaltjejen i keps och fråga henne om hon är alkis-malin.
jag har hamnat helt rätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
sometimes I can really hate blogging. Like we all have the need to fill some sort of public diary with the boring, not funny details in our lives just because we think that if someone knows, if someone reads it, our problems will become more real and we havn't wasted our lives paying way too much attention to the unimportaint things we're hooked up on.
this is my dillutional picture of other bloggers. all those "other" "normal" people who, just like me have a blog. Only mine and the two blogs I read aren't like that. Obviously we're better...I'm sitting here hating something I probably made up myself.
there are uglier words than that. take VULVA for example.
Skicka en kommentar