1 down, 1 more to go !
älskar min arbetsplats, lite synd bara att det inte finns nästan ngt att göra nu. lite sugen på att jobba ihjäl mig.

låtom oss ställa in julen!

totalt.

övertid

jobb jobb jobb jobb jobb.
snart dags att bosätta sig här?
hyran blir ju billigare, kan jag tro.

12 timmar senare & ett behov av att skriva

12 timmar sen.
då stämplade jag in och startade dagen på jobbet, i förvissningen om att dagen skulle bli lite lagom lång. nu sitter jag fortfarande här och kämpar som ett djur för att lära mig ngt som krävs en grymt detaljerad instruktion eller ngn någorlunda datakunnig person till. jag har: ingetdera.

trevligt har vi det här. i snön och kylan. fast jag ska inte klaga, det är nu ganska varmt och skönt på kontoret. det enda som stressar mig är att jag absolut inte har tid att vara här längre, katten väntar hemma hos mamma & pappa, mina växter dör troligtvis i denna stund, samt jag saknar träning och andra skor och att lägga mig i min egen säng inatt.
eller ja, snarare..
jag vill lägga mig i en säng som jag kan kalla _MIN_ säng. sen är det inte lika noga att den råkar stå i lägenheten i partille. jag hade faktiskt föredragit om den stod på en annan plats.

jag hade ställt in mig. jag hade faktiskt mer än bara planerat lite löst hängande, det började kännas som hemma och jag trivdes. trivs fortfarande. har vant mig vid utsikten och det ganska tunga täcket, den mindre diskhon, det kalla golvet i badrummet och allt mer.
fan. I fucked up.
och det allra värsta är att hur mkt jag än försöker och kämpar så kan jag absolut inte släppa tanken på vilket jävla problem jag har med det här problemet. jag är uppenbarligen en junkie till att vara the one, the one and only. tyvärr fungerar inte verkligheten så riktigt..
krävs lite mer än bara det.

jag hatar att vara gullig. söt. puttenuttig, fnuttig och adorable. jag hatar att höra det och jag vill aldrig mer vara det. jag hatar det faktum att jag ser ut osm jag gör och jag hatar att jag beter mig som jag gör. jag jobbar på båda, och jag hanterar mitt sätt bättre nu. jag är fortfarande alldeles för snäll mot vissa, men det ger sig snart. tro mig.
för vissa driver mig till vansinne (and I'd like to hurt them softly).

min kropp är ful. skitful. just därör bör jag spendera minst 1 h/dag på att träna upp den igen. så att jag åtminstone kan se mig i spegeln utan att äcklas. eller ja, så länge jag iaf inte känner ångest över om min pojkvän råkar se vilken kroppsdel som helst avklädd.
det här ska jag jobba på.
och jag hatar mig själv för att ens tänka såhär, för det är fel. det är sjukt, och jag är medveten om det. ändå gör jag inget åt det.
och det hatar jag med mig själv också.

imorgon kommer jag att skriva klart om näringsinnehåll i allt, sen ska jag kolla upp vad som är vettigt per dag för att få ut maxat när jag styrketränar så jag kan sluta bara ha babyfett runt midjan och låren och ist kan få lite halvsnygga muskler överallt.
(varför släppte jag det, ngn? för jag hade tamefan 6pack!)
sen tänker jag börja träna varje ledig stund (hahahahahahahahaahahahaha, det lär inte bli ofta) och typ sluta äta chips och choklad ever.
det borde väl inte vara så svårt?

frustration.

på under 2 veckor har jag lyckats göra två personer fly förbannade på mig, samt gjort en person ledsen och ett gäng fundersamma. jag känner att det nästan är rekord, förutom då jag sabbade ett jobb för att s låg i koma och vägde lite påp dödsgränsen och jag fick dagliga sms-uppdateringar. det var också en av mina höjdpunkter i livet, få ggr jag känt mig så frustrerad över att vara så maktlös men ändå så medveten (om man bara vore 5 år igen, då hade det inte spelat ngn roll för man hade ändå inte förstått jota av ngt).

vad som gör mig mkt fundersam är hur olika tjejer och killar tolkar vissa uttryck och saker som de ombeds göra. eller nu kanske jag var lite generaliserande, det kan vara bara den killen som jag snackade med som inte förstod _alls_ vad jag försökte få honom att förstå. i såna fall kanske jag var otydlig, men jag tycker väl ändå att "ta avstånd från och inte umgås som kompisar utan bara behandla henne som en inneboende som betalar hyran" är ganska tydligt. för mig innebär det då att man inte behandlar personen som en bästis och låter personen sköta sig själv, snarare än gullar med denne och fixar middag och kollar på filmer. det är enligt mig inte att vara mer avståndstagande.

lite frustrerad stundvis. typ nu. men det är tur att jag har mitt jobb och alla snälla människor här, det känns helt plötsligt mkt bättre.
och imorgon är det en liten sväng till läkarn som gäller. efter det, då jävlar är allt klart och avslutat.

äntligen.

trots all jävla smärta och alla tuffa dagar av tillbedjande av porslingsguden. nu äntligen har jag hunnit ut och shoppat det jag behövde mest.
äntligen ett klädesplagg i rätt storlek så jag inte behöver gå runt och vara obekväm i det faktum att brösten hoppar ut varje gång jag så mkt som tänker tanken att sträcka upp en arm högre än axelhöjd. hjälpte inte ens att ta ur all jävla vaddering, inget satt där det skulle ändå. men nu jävlar. och inget blottar sig.
skönt att slippa gå och rätta till kläderna med 4 min mellanrum på jobbet eftersom risken var överhängande att det skulle bli en nipslip annars.

mwaaaah.
naucia.
jag vill inte riktigt längre, är för jävla satans helvetes sack of wine-trött.

ja. nu är det bara att hitta på nya trick för att ta sig förbi e dag i taget. intressant semester.
illamående. det tar fan aldrig slut, jag lär vara mager som en pinne om en vecka eller så (effektiv bantning fo shoo' . men det går.
resa nästa vecka. ser fram emot det sjukt mkt. har t.o.m. en baddräkt som sitter på för våldsamma skutt i poolen. ett absolu måste, det var på tiden att jag fick en. korsetten is the shit! speciellt med rea och en styck kvar av bara min storlek.

dåligt. jag måste nog tyvärr gå och tillbe porslinsguden. hatar det här.

ett av de få nödvändiga samtalen.

ett intressant telefonsamtal om ett väldigt viktigt ämne med en helt okänd människa.

*tuuuuuut... tuuuuuut... tuuuu..!*
- Hallå, du har kommit till mitt jobb, jag heter ett namn.
- Ja hejsan, jag heter också ett namn och jag ringer för att jag har några frågor om en tjänst jag fick utförd av er för 8 månader sen.
- Absolut. ask away!
- jo, det är såhär. bla bla bla bla blaaaahaaa. bakgrundsinformation, känslor, tankar, värderingar, schemautvärdering, bla bla bla.
- förstående min, förstående svar. nick, påmanande.
- uppdatering av dagssituation, oro, nervositet, förvåning.
- bla bla bla, tjoho, bla bla, förklaring förklaring förklaring. helt säker på min sak, inget kan ha gått fel.
- detalj. ingående detalj. kärnkraftsvapen.
- .... total tystnad.
- Hallå? Är du kvar?
- ...mummel, tveksamt jakande. mycket indefinitivt svar om senaste informationen.
lögn lögn lögn lögn lögn lögn lögn lögn lögn lögn lögn lögn lögn lögn.
påhittad tröst om att allt är som det ska, men OM det under någon konstigt jävla omständighet INTE skulle vara som det borde är det bara att komma till mitt jobb. (mellan raderna: you're fucked. lika bra att boka tid direkt.) tröst, lögn, harkel.
- Jaha, det var nog allt jag behövde veta då. Är jag vanlig?
- Jag tror att du är vanlig. Om du inte är det, är du speciell. Då är du en på 1000!
- glädjer sig lite åt att eventuellt vara en som sticker ut i mängden. minns igen varför, ångrar glädjen. Jag hör av mig om det blir några vidare problem.
- Bra, du ska se att allt går bra. Du är normal (inombords: stackars flicka). Ha en bra dag, vi hörs ju snart då igen.
- Men.. Jag skulle ju bara höra av mig om ngt gick fel?
- ..Hoppsan..
*klick*
- FAN. Hon försa sig.

ibland undrar folk varför jag inte gillar att ringa till främlingar. det är för att även via telefon kan de låta jävligt dumma & försäga sig.

lite förvirrat, det erkänner jag. känns inte alls bra att det ärså...
bra dag igår. lite stress och press, men hamnade inte helt åt helvete på tidsschemat. jag tor de tyckte det var ok att jag lagade mat.. det vr nog det.

fan. jävla helvetes. jag måste sluta. får inte vara elak och arg mot ngn som jag itne har rätt att vara det mot. som jag egentligen inte har med att göra på det sättet, blir förbannade på en annan och samtidigt mig själv för skiten... fanfanfan. det var längesen, och jag har inte ett skit med det att göra. jag fattar inte varför jag på ngt sätt bryr mig.. fan men det är vissa tankar jag inte vill ha, vissa saker jag absolut inte behöver veta. mår bättre utan, är bättre utan. är snällare utan.
fan.

såghenne idag på allum, men var lite för seg för att hälsa. lät bli också, av ngn anledning. bekvämlighetsskäl, I guess. inte bra alls. för jag har inget emot henne men inget funkar riktigt som jag vill nu när jag försöker tänka. det bli helt enkelt fel, så enkelt är det. nu ska jga bara lära mig att anpassa mig till det.
delat. jag vet mer nu ä jag visste förut, och det är nog bra. på sätt och vis är det bra. jg vill ju veta, men ändå absolut ingenting. selektiv kunskap, för vissa saker suger att ha koll på. fast ngt gör ändå att jag är kvar, eller snarare att han är kvar. hoppas bara inte att det blir en dèja vu av för några år sen.. inte det minsta intresserad av att vara med om det igen bara för att ngn fuckar upp..
konstigt. jag vet inte för jag tror.. tror faktiskt.. för det verkar ju funka bra hittills.. typ.. fast nu går jag runt och är irriterad utan anlending och hatar mgi för det.. men det borde försvinna.. så då får jag se sen.

p!njk

jag tycker om pink,. man ser hur hela publiken blir snäppet mer bi för varj eminut man är där på hennes konsert.jag ska inte ge ngn utvädering på hennes konsert för den var mer eller mindre flawless, tro¨ts några konstiga oväntade tekniska abrott, men den hanteringen avprolemet gjorde det hela perfekt.

galet..
jag har aldrig känt mig mer singel och fri än när jag var där igår. jag vet inte hur jag borde uttrycka mig nu, men verkligen helt otrolig känsla.. inte så att jag bara skulle dra igång och ragga på folk eller att jag hade känslan av att alla avgudade< 05g<6hc< 1ag kunde få vem jag ville. jag har redan det, jag har redan årecis honom. mer känslan av att det är helt otroligt sjukt hur mkt skit och hur mkt bra jag nånsin varit med om när ingen annan varit där. e är den som vet mest, men inte ens hon vet precis vad jag tänkte, käönde och gjorde. helt galen känsla att bara jag styrde..
jag vet bäst, jag vet mest.
det är ovanligt.
jag har hunnit med förvånansvärt mkt under få år,.. jag är glad över det, kanske stolt, jga vet inte. glad på det sättet att n u vet jag precis vad jag vil ha och inte vill ha. lättare att sortera b6rt n4,1ag vet nästn allt nu. det k'änns stabilt , fast jag har som..
vad ska jga säga. jag har fastnat på såna tankar jag inte trdodde på, sånt jag inte trode fanns på rigit. my, absolut, låter bra, funkar inte i praktiken. men jag är helt fast, elt nere i det.. och jjag vill bara längre och längre ner i det. vill inte bort från honom alls, skrämmer mig faktiskt mkt... saknar den självkontrollen jag _alltid_ haft. vet inte alls vart den tog vägen och hur jag ska få tilbaka den...

godnatt. r på min soffa, ingen mer än jag i sängen. ska sova, hafrt bra tjejkväll idag.

trygg i min säng.

jag vet inte varför, men oftast handlar mina impulshandlingar om smärta. jag är bra på att komma på hur jag distraherar mig från att vara förbannad, ledsen eller osäker. smärta. självvald smärta.
inte så hälsosamt i längden, känner jag. måste sluta med det. idag var dock inte så extremt farligt, och jag skakade inte när jag gick därifrån. sen slutade det smärta ända till nästa gång jag rörde.

sen är det helt fantastiskt samtidigt.. jagvet inte, ngt har hänt. får återkomma, men allt känns på sätt och vis underbart..

gymskak

skak skak skak skak skak..
värre än pommes mitt i en el maco-period på mcdonalds.

bless the power plate.

the botten is nådd

för att citera ett låtnamn rakt av, 'the botten is nådd'.
jag vet inte vad jag mer ska säga.
jag ger det betyg -77 på en skala 1 till 10.

jag visste inte ens att det var möjligt att gråta såhär konstant. jag mår kanske itne alls så bra psykiskt som jag intalar mig själv.