dag 3, onsdag
enligt mitt schema började jag 11.15. jag stämplade in 11.31 (förlåt mamma).
jag visste mkt väl när jag började, och jag hade planerat att åka i tid för det. jag gick inte upp för sent, men jag hann inte riktigt allt jag hade velat. jag tänkte sätta mig på cykeln 10.45.
10.53 klev jag på min ädla springare och snurrade ner för backarna. efter grusuppförsbacken blev det punka. inte lite, sådär som det kan bli att däcket blir lite smått platt. kapoff sa det, sen var däcket plattare än jag någonsin trodde att det kunde bli, kan jämföras med tjockleken av en hopvikt plastpåse.
fick fint kliva av och springa med cykel, hann till gråa höghusen innan jag kände att något blubbrade till oförklarligt, och när jag tittar ner har gummit på däcket hoppat utanför metallgrejen. efter flertal försök att övertyga det att stanna fick jag lyfta bakdäcket när jag gick. lämnade cykeln vid kvantum och sprang allt jag hade till jobbet. därav förseningen. jag är otränad.

slutade 19.25 (5 min tidigt, j (skiftledaren) jobbar sina sista dagar nu och är mkt givmild, och tog två chb för att trösta mig.
det tog mig 2 h att komma hem.
joggade till kvantum, låste upp cykeln och ställd mig på, vad jag trodde var, ett lite undanskymt ställe (visade sig vara mest trafikerade och välsedda leden) och knöt fast min jacka runt stången på cykeln. tog den på axeln. och nu snackar vi inte om en lätt spinkig liten tävlingscykel utan en citybike, en av de tyngsta och otympligaste modellerna som finns, näst efter den beryktade Damcykeln (!). klarade det några hundra meter, sen var mitt nyckelben påväg att brytas, så jag stannade bredvid korsningen mot motorvägen och klädde av mig tröjan och gick i ett tunt linne hem. knöt tröjan runt. bar några hundra m i taget, och det var sann smärta. när jag kom hem var jag oljig som aldrig förr och kunde knappt röra höger arm eftersom hela axelpartiet hade domnat bort av smärta och ansträngning.
det tog mig två timmar.
det tog mig två timmar att _bära_ hem den jävla cykeln som jag försöker få stulen.
fan.


jag borde ha lämnat den direkt jag fick punka.
och tagit med mig ett busskort.

en ensam vecka!

här kommer dagarna där det verkligen gäller; kan jag klara mitt eget hushåll?

task: att hålla ordning på posten, soporna, inbrott, ej döda katten eller fiskarna och preferably inte heller växterna, städa och hålla allt i huset funktionellt (allt detta utan körkort) samt att faktiskt gå till jobbet då jag borde och inte bara slumpmässigt valda tider.
söndag till söndag.

min födelsedag på fredag, därav är det givet att alla flyr fältet. föräldrarna åker på golfsemester, äldsta syrran är i australien, brorsan är och hälsar på S, och andra syrran åker till Rom på min födelsedag. den enda som är kvar är..ja, jag.

dag 1, måndag
ledig från jobbet.
en tjej ringde från en fotostudio här i stan och undrade om jag ville komma dit och bli professionellt sminkad och fotograferad, vilket jag absolut ville. på lördag gäller det.
sydde mig igenom dagen, inga större konstigheter.
Burger King ringde och erbjöd mig jobb. jag tackade nej och önskade tjejen i luren lycka till i livet.

dag 2, tisdag
katten mår illa och lyckas spy ner två mattor i uterummet, vilket resulterar i att jag helt snällt får flytta alla möbler och börja tvätta mattor efter att ha torkat upp efter honom. fin kisse, han äter fåglar nu.. tydligen. jag hittade rester av dem...

bara att logga in på det här kontot tröstar. mitt lösenord gör att jag kan tänka klart och faktiskt må riktigt bra för en sekund. en.

att konsultera före namngivande av barn & psykiskt självmord

E:
år 2000-nånting var det inte en enda person i sverige som fick namnet göran...
bambi:
undrar varför..
E:
det förblir ett olöst mysterium
bambi:
han hade gjort så dåligt intryck på svenska folket att ingen ville ge sin unge den skammen att på ngt sätt kunna kopplas till den tidseran då han hade ngn som helst koppling till svenska styret
bambi:
är min teori.
E:
kan vara....jag bryr mig inte så mycket om jag ska vara ärlig...fast jag har iofs aldrig tyckt att göran var ett särskilt vackert namn
bambi:
nej, det är inte särskilt varken spännande, manligt, charmigt, vackert, trevligt att säga eller ens roligt att säga. ingen höjdare.
bambi:
men jag tycker dessutom göran persson är ful och fet.
bambi:
och jag skulle själv aldrig vilja ha en ful och fet unge. jag tror att de flesta tänker som jag.
E:
jo, men det är han ju...ingen tvekan om saken...och väldigt långrandig
E:
adolf å andra sidan är ju ett väldigt vackert namn :P
bambi:
det med. talförmågan (eller icke-förmågan) kommer väl med namnet.
bambi:
ja, det ligger bra på tungan!

--------------------------------------------------------------------
jag är anställd snart på mcd.

framtidsdanande yrke

tillåt mig säga mama oblama, det är helt skett.
jag ska återgå till mitt heltidsdeprimerande arbete som försäljare av extrafeta äckelburgare på sveriges största hamburgerkedja. tillåt mig säga deprimerande.
jag börjar snart.
göran persson, vi syns i helvetet.