12 timmar senare & ett behov av att skriva

12 timmar sen.
då stämplade jag in och startade dagen på jobbet, i förvissningen om att dagen skulle bli lite lagom lång. nu sitter jag fortfarande här och kämpar som ett djur för att lära mig ngt som krävs en grymt detaljerad instruktion eller ngn någorlunda datakunnig person till. jag har: ingetdera.

trevligt har vi det här. i snön och kylan. fast jag ska inte klaga, det är nu ganska varmt och skönt på kontoret. det enda som stressar mig är att jag absolut inte har tid att vara här längre, katten väntar hemma hos mamma & pappa, mina växter dör troligtvis i denna stund, samt jag saknar träning och andra skor och att lägga mig i min egen säng inatt.
eller ja, snarare..
jag vill lägga mig i en säng som jag kan kalla _MIN_ säng. sen är det inte lika noga att den råkar stå i lägenheten i partille. jag hade faktiskt föredragit om den stod på en annan plats.

jag hade ställt in mig. jag hade faktiskt mer än bara planerat lite löst hängande, det började kännas som hemma och jag trivdes. trivs fortfarande. har vant mig vid utsikten och det ganska tunga täcket, den mindre diskhon, det kalla golvet i badrummet och allt mer.
fan. I fucked up.
och det allra värsta är att hur mkt jag än försöker och kämpar så kan jag absolut inte släppa tanken på vilket jävla problem jag har med det här problemet. jag är uppenbarligen en junkie till att vara the one, the one and only. tyvärr fungerar inte verkligheten så riktigt..
krävs lite mer än bara det.

jag hatar att vara gullig. söt. puttenuttig, fnuttig och adorable. jag hatar att höra det och jag vill aldrig mer vara det. jag hatar det faktum att jag ser ut osm jag gör och jag hatar att jag beter mig som jag gör. jag jobbar på båda, och jag hanterar mitt sätt bättre nu. jag är fortfarande alldeles för snäll mot vissa, men det ger sig snart. tro mig.
för vissa driver mig till vansinne (and I'd like to hurt them softly).

min kropp är ful. skitful. just därör bör jag spendera minst 1 h/dag på att träna upp den igen. så att jag åtminstone kan se mig i spegeln utan att äcklas. eller ja, så länge jag iaf inte känner ångest över om min pojkvän råkar se vilken kroppsdel som helst avklädd.
det här ska jag jobba på.
och jag hatar mig själv för att ens tänka såhär, för det är fel. det är sjukt, och jag är medveten om det. ändå gör jag inget åt det.
och det hatar jag med mig själv också.

imorgon kommer jag att skriva klart om näringsinnehåll i allt, sen ska jag kolla upp vad som är vettigt per dag för att få ut maxat när jag styrketränar så jag kan sluta bara ha babyfett runt midjan och låren och ist kan få lite halvsnygga muskler överallt.
(varför släppte jag det, ngn? för jag hade tamefan 6pack!)
sen tänker jag börja träna varje ledig stund (hahahahahahahahaahahahaha, det lär inte bli ofta) och typ sluta äta chips och choklad ever.
det borde väl inte vara så svårt?