äntligen.

trots all jävla smärta och alla tuffa dagar av tillbedjande av porslingsguden. nu äntligen har jag hunnit ut och shoppat det jag behövde mest.
äntligen ett klädesplagg i rätt storlek så jag inte behöver gå runt och vara obekväm i det faktum att brösten hoppar ut varje gång jag så mkt som tänker tanken att sträcka upp en arm högre än axelhöjd. hjälpte inte ens att ta ur all jävla vaddering, inget satt där det skulle ändå. men nu jävlar. och inget blottar sig.
skönt att slippa gå och rätta till kläderna med 4 min mellanrum på jobbet eftersom risken var överhängande att det skulle bli en nipslip annars.