tack björn!

jag har, enligt mig för tillfället, en mkt snäll chef. jag hade feber när jag kom till jobbet idag, och det blev bara värre. jobbade egentligen 11-20, men vid strax efter 16 ropades jag bort till kontoret, fruktade det värsta (side-salladen kunde vara slut);
där står chefen Björn och ser bekymrad ut. han undrar hur jag mår, och jag säger att jag inte mår så väldans bra. fortfarande febrig. han ser glad och trevlig ut och firar av ett väldans colgate-smile, samtidigt som han kläcker ur sig vad man vill höra av alla chefer då och då!
- jamen då är det väl bäst att du får gå hem då, så tar vi hand om jobbet så du hinner vila upp dig, speciellt nu när det snart är jul och allt!

jag blir lycklig i hela kroppen och slappnar av lite för första gången under dagen. björn ropar dit daniel, min arbetsledare för dagen, och frågar om han kan undvara mig för han tycker att jag borde få gå hem och ta det lite lugnt.
daniel tappar hakan rakt ner i hamburgaren han bär i sin vänstra hand.
daniel har aldrig hört något liknande.
han stammar fram att om det är okej för björn så... och björn säger att det är ju senioren daniels beslut.
mitt huvud twitchar fram och tillbaka så snabbt att jag nästan misstänker att jag börjar utveckla seriösa ticks därinne vid kontoret på mcD.
daniel tittar förvirrat på schemat, och hackar fram att oj nej nu ja... ojoj, vi måste.. jag måste.. men om.. ngn måste stanna där till 20.. jag..
- jamen det ser du till att lösa daniel, så att E får gå hem och ta det lugnt. seså, räkna kassan så ordnar det sig. har du fått din julklapp förresten?

tack björn för min fina fondue-gryta med tillhörande marshmallows och mörk choklad! jag får nog hål i tänderna imorgon.