BAMM fredag-lördag!

imorgon drar vi! då åker vi tåget mot undergång, en nära 24 timmar lång resa bara för att springa tills vi gråter av skoskav och nackspärr, och jublar så fort vi ser målstolpen komma rullandes mot oss.
de flesta hade inte betraktat detta som en semester, men det gör jag. en semester från gnäll och skäll på jobb, semester från duggregn (och raka vägen in i myggsvärmar och ösregn!) men framförallt semester från allt vad slapphet heter. jag gillar att bara kunna bära mig själv och halva världen på ryggen, bara för att senare få slå läger i daggen, svära över blöta och skavande kläder och utrustning, hata insekter för allt i mitt liv, och sen äta frystorkad mat tillagad och konsumerad ur: en påse.
en härligt kall, blöt, skavande, svidande, generellt plågsam upplevelse med frenetiskt tittande på kartor och kompasser och blåsor; en vacker, lång joggingtur med tung obekväm packning och utsikt upp mot de höga bergen framför sig som visar vägen till nästa stämpelstation;
detta är orientering i bergen, BAMM, Björkliden Arctic Mountain Marathon;

dettta, mina goda vänner, är my kind of semester.