trygg i min säng.

jag vet inte varför, men oftast handlar mina impulshandlingar om smärta. jag är bra på att komma på hur jag distraherar mig från att vara förbannad, ledsen eller osäker. smärta. självvald smärta.
inte så hälsosamt i längden, känner jag. måste sluta med det. idag var dock inte så extremt farligt, och jag skakade inte när jag gick därifrån. sen slutade det smärta ända till nästa gång jag rörde.

sen är det helt fantastiskt samtidigt.. jagvet inte, ngt har hänt. får återkomma, men allt känns på sätt och vis underbart..

gymskak

skak skak skak skak skak..
värre än pommes mitt i en el maco-period på mcdonalds.

bless the power plate.

the botten is nådd

för att citera ett låtnamn rakt av, 'the botten is nådd'.
jag vet inte vad jag mer ska säga.
jag ger det betyg -77 på en skala 1 till 10.

jag visste inte ens att det var möjligt att gråta såhär konstant. jag mår kanske itne alls så bra psykiskt som jag intalar mig själv.

jag trodde jag hade allt under kontroll igen, det har tagit mig nära ett år för att komma till det stadiet. tyvärr har det visat sig tt när allting verkar börja bli i ordning, då faller en annan del som en jävla fisk från ett höghus.
jag har nu två veckor på mig att flytta från läenheten, ist för att ta över den om 4 månader. trodde att jag nu äntligen kunde börja jobba med det jag ska, så jag kan få ordning på det med. men nej, inte.
jag måste ha en lösning.

jag ska kolla på gudfadern och jobba lite.

11.15-19
11-20
11-16
-
-
16-01
16-01
16-01
-
-
11-20
9.45-19
11.15-19
THE END.

mwahahahaha

snart

12 dagar kvar, sen är jag FRI.
en vecka senare är jag mindre fri, men jag är fortfarande FRI.

finally.

BAMM fredag-lördag!

imorgon drar vi! då åker vi tåget mot undergång, en nära 24 timmar lång resa bara för att springa tills vi gråter av skoskav och nackspärr, och jublar så fort vi ser målstolpen komma rullandes mot oss.
de flesta hade inte betraktat detta som en semester, men det gör jag. en semester från gnäll och skäll på jobb, semester från duggregn (och raka vägen in i myggsvärmar och ösregn!) men framförallt semester från allt vad slapphet heter. jag gillar att bara kunna bära mig själv och halva världen på ryggen, bara för att senare få slå läger i daggen, svära över blöta och skavande kläder och utrustning, hata insekter för allt i mitt liv, och sen äta frystorkad mat tillagad och konsumerad ur: en påse.
en härligt kall, blöt, skavande, svidande, generellt plågsam upplevelse med frenetiskt tittande på kartor och kompasser och blåsor; en vacker, lång joggingtur med tung obekväm packning och utsikt upp mot de höga bergen framför sig som visar vägen till nästa stämpelstation;
detta är orientering i bergen, BAMM, Björkliden Arctic Mountain Marathon;

dettta, mina goda vänner, är my kind of semester.