i'M SO DONE WITH YOU, MCd.

fredagen den 25e januari quittade jag mitt jobb på mcD!

FUCK YOU MCDONALDS, YOU MAKE ME SICK!
HIGH SCHOOL´S OVER!
I don't care if you dye your hair, you'll always be a little red haired bitch.

beat 'em, jordan

HA! känn dig ägd, YOU RED HEAD BITCH OF MCDONALDS!
jag hann före, ett par dagar före. tydligen skulle vi ha "utvecklingssamtal" ngn gång nästa vecka, och jag skulle inte bli skiftledare enligt planeringen; jag skulel skippat det steget och hoppat på arbetsledarutbildningen direkt.
these things suck.

jag satt där med B och C, på kontoret, och hade ångest över att behöva prata om eländet. hade varit så mkt lättare att bara säga upp sig och skita i konsekvenserna, dock hade det inneburit precis det jag just skrev, att jag hade sagt upp mig. utan jobb blir livet svårt, det vet jag mkt väl. jag var lite låg i höstas när jag inte hade ngt att göra, speciellt den perioden då jag inte visste om jag skulle få ngt jobb eller ej.
jag vill helst inte hamna där igen, inte just nu.
jag pallar inte saker på samma sätt som jag brukar just nu. jag håller på att repa mig, men det kommer mkt successivt.

jag har alltid hatat utvecklingssamtal. visste du förresten att jag nog alltid fått klagomål, och då menar jag riktiga sådana, på varje samtal? jag har haft ig-varningar sen redan innan jag började få betyg i skolan. jag har haft snack om att jag har varit lite smått aggressiv vid vissa tillfällen, och vi har diskuterat många ggr om det är fel på mig för att jag ofta väljer att vara själv.
detta gjorde mig lite mer nervös än idag, och jag ville helst resa på mig och springa därifrån, ut i kassalinjen, upp på kassadisken, vrålandes texten till something corporate's - if you see Jordan, fast med mcdonalds ist för Jordan (tack jullan, det där har gett mig många äkta leenden på jobbet, varje gång jag deppar ihop tänker jag på det där).

and you tell me that it's over, but I can't stand here in a patch of four leaved clover
and you're restless, and I'm naked
you've got to get out, you can't stand to see me shaking

and then you bring home, 'cause we both know what it's like to be alone

jag var för slö.

FAN christian hann före!! idag satte han sig ner och kollade mitt schema, för nu ska jag utbildas i köket..!
satans perkkele.
anyways, I will beat them to it before the upgrade me to skiftledare. imorgon söker jag tjänstledigt!

kampen mot chefens tid!

12 59
nu ska vi se.. nu ska jag göra allt i min makt för att hinna beata min chef. jag ska hinna säga upp mig innan han ger mig befordran!

here goes! tallyho!

13 28
nu jävlar..! nu har jag hittat min kod så jag kan se saldo på banken

kyrkogård 00:59

i onsdags, när jag cyklade hem från jobbet, gjorde jag det. jag klev av cykeln och gick över kyrkogården. när jag kollade på klockan mitt på, så var den 00.59!

long time no see. har saknat det här, har saknat dig. att skriva om många onödiga saker som ingen ändå orkar läsa, bara få skriva och skriva.
satt i soffan ikväll, somnade om och om igen, och helt plötsligt hade 3 timmar försvunnit. satte mig vid datorn, gick ner i köket för att hämta några vindruvor, och när jag kom upp till datorn igen hade ca 55 minuter försvunnit, och jag har ingen som helst aning om hur det kunde gå till.
jag har inte koll på saker som jag brukade.
jag har ont i kroppen. smällen tog ordentligare än jag trodde, trodde allt skulle släppa efter en dag. kan fortfarande inte stödja helt eller böja på höger ben. huvudet.. allt snurrar, och så fort jag anstränger mig börjar det dunka. hämtade hem cykeln idag, och till min besvikelse så var det ingen som hade stulit den. den var inte ens isärplockad.
det är så skönt att springa. det är en befrielse, och jag kunde inte ens minnas att det kändes så bra. det gjorde så ont så ögonen tårades ibland, men det spelar ingen roll.. jag mår så bra av det att jag skulle offra mkt för att få springa jämt.. tänkte på i somras när jag hela tiden var ute och sprang i skogen, ensam, och när jag nästan sprang in i älgen för att jag intve såg mig för. eller den gången det blev helt nattsvart ute och spöregnade och det börjae blixtra när jag var som längst bort, ut i skogen. inga hus på 4 km's avstånd.. det var så härligt, springa för livet på sandsträckan i spöregn, mitt enda sällskap var min ipod..
jag kom på hur härligt det var i somras, även om det regnade mest hela tiden. veckorna då jag stannade i sträck på stallet, skötte sovande och tränande själv, då jag blev lämnad ifred precis så mkt som jag vill. snorungar rännandes efter mig, såna som faktiskt såg upp till mig och som gilalde mig. frågade om allt..
jag skulle ge så mkt för att få vara tillbaka där igen, samma procedur om och om igen; gå upp 5.30, äta ett äpple, springa, fodra, duka, väcka ungarna, servera frukost, plocka undan, hämta hästar, borsta, städa stallet, sadla, duka, hästar ut, hämta mat, äta, duka av, sköta kiosken, åka och bada/prata med sebbe, fritid alltså sova eller spela gitarr samt fodra, mellanmål, duka undan, hästar in, genomgång, borsta sadla hålla lektion, duka, hästar ut, hämta mat, äta, städa undan med hjälp av sibban, sköta kiosken, leka med ungarna.. där var klockan runt 21.. sen träna, ut och springa i skogen, min favoritsträcka var att springa till sandbanan och springa allt jag hade, bara lägga benen på ryggen och kuta.. så härligt.
jag behöver det.
ofta.