ang. min arbetsintervju imorgon

hon (23:42):
kan du inte be att få flytta på intervjun då?

jag (23:43):
han ringde ju idag och ville prompt att jag skulle dit imorgon

hon (23:43):
haha, satan!

jag (23:43):
den jäveln hörde att jag var utan röst, jag lovar det var därför han sa imorgon

hon (23:44):
elak jävel då med andra ord...hur tänker du göra?

jag (23:47):
gå dit och äga ut honom i en orddebatt!

hon (23:47):
yey! *hejar på*

jag (23:47):
om inte det funkar tänker jag frusta iväg några baciller på honom, och sen tänker jag skrika åt honom med min hesa röst och slänga en hamburgare på fönstret när jag går.

hon (23:49):
haha, tycker bäst om hamburgaren på fönstret! passa på att sikta på ögonen när du vräker baciller över honom. man är tydligen känslig där.

jag (23:49):
..så du tycker att jag borde spotta honom i ögonen?

jag (23:49):
jag har hört att spottet innehåller mkt baciller.

hon (23:52):
du kan ju vänta tills det känns som om intervjun går skit (om den gör det), men annars har du min välsignelse att spotta på. ^^


jag känner tröst i detta. jag står inte ensam. jag har stöd. hon backar upp mig!
all you need is a hug and some ice cream.

S

wow, dagens klimax, veckan happening, årets höjdpunkt..:

jag fick höra S recensera sin strippning via telefon! S tog av sig byxorna och satte på sig andra.

and the sun will set for you

jag saknar att ha band, saknar att ha ngt att göra varje kväll och att åka iväg bara för att spendera min tid i ett skabbigt, mysigt, heminrett rum tillsammans med ett gäng, för mig, totala främlingar som satt och bara hängde tillsammans med musiken.

jag är trygg i tystnaden

idag, när jag gick till honom, var det första gången efter våren då jag kände hur kylan bet i kinderna på mig. klockan var inte mycket mer än halv nio på kvällen, trots det kunde man se stjärnor skymta bakom molnen på den mörkt blå himlen.
jag hade klätt på mig en fleecehalsduk dagen till ära, men jag förbannade min tunna kavaj när jag frusen travade nerför backarna med händerna djupt nerstoppade i fickorna. hösten hade smugit sig på utan att jag hade varit medveten om det, och det kom en ruggig, kall vindpust som nästan fick mig att tappa andan.

ibland behöver man det där säkra som bara närheten av en annan person kan ge. man behöver få tröst och bli försäkrad att allting som händer en själv, det händer alla andra också.
när livet känns sådär outhärligt och kallt, och allting man tar i känns som om det vore -47 grader kallt och man fryser fast vid det som en våt tunga fastnar vid en frostig lyktstolpe, när man till slut finner sig själv gå runt med ett fejkat, påklistrat leende vart man än går, eftersom det krävs mer kraftansträngning att släppa det och sen återuppta det nästa gång man träffar på en människa som inte får se in under ytan, då behöver man en kram. jag hävdar bestämt att det inte finns några piller i världen som kan göra en så lycklig som om man får en varm, go och, framförallt, ärlig kram!
ibland kommer det timmar, veckor och till och med månader då man inte ser någon ljuspunkt. man går runt i en suddig, grå sörja och kan för ens liv inte förstå hur det kan ha blivit så fel, och när man äntligen får syn på honom, då håller man sig tätt, tätt intill, nästan så som man desperat klamrar sig fast vid räcket när man hoppat men insett i själva hoppet att man aldrig ångrat sig så fatalt som den här gången!

jag höll mig fast och lyssnade på honom, hörde hans utläggningar om arbete och stress dels över att jobba men att samtidigt kunna behålla den sociala kontakten med sina vänner, och jag tänkte i mitt stilla sinne att hur svårt är det egentligen inte för en människa att fortsätta ha sitt nära förhållande till vänner och familj, när allt man gör är att ytligt skapa kontakter som man aldrig någonsin önskat lära känna.
man ler, sväljer ner de kväljande känslorna som stiger mot ytan som svar på ens eget, lögnaktiga uppträdande, och skakar glatt hand med diverse främlingar, samtidigt som end undermedvetna svär högt och protesterar mot att släppa ytterligare en människa in på livet.

jag är en människokännare. jag vet hur de flesta tänker och om jag får ett kortare tidsintervall på mig, så kan jag även lära mig att läsa av deras kroppspråk och lära mig deras vanor.
jag ser ett mycket stort nöje i att observera okända personer för att sedan tänka mig in i deras liv, bakom deras ögon. att kunna byta skal och liv, om än bara för en kort stund.
jag tycker om att sluta ögonen och tvinga fram bilder på mina nära och kära, döda som levande. jag vill se dem framför mig när jag är osäker, så jag skapar en mental bild av en leende och välmående bekant, för att sedan dra upp läpparna i ett framtvingat leende och öppna ögonen och fortsätta min dag.
det gör mig lycklig.

han sa det som är så uppenbart.
ibland behöver man bara vara tillsammans. höra tystnaden.
höra den andres andetag, som ibland övergår till en avslappnad, djup suck.
känna värmen av en person bredvid en. en person som man vet att man kan lita på, som skulle göra allt för en och som man skulle göra vad som helst för.

jag tvingade mig själv att resa på mig och tittade på klockan. 23.45. han ska jobba imorgon.
jag gick ut och blev följd en bit.
himlen hade nu hunnit bli alldeles stjärnklar, och tystnaden omslöt oss som en vänlig famn. vi gick där, i mörkret och i tystnaden, och andades djupa andetag som skapade dimma när vi andades ut. två stycken var vi. vi som gick i mörkret i den trygga tystnaden, med kylan över våra ansikten.

jag var lyckligare än jag varit på väldigt länge.
tack min vän.

jag kan leda er på resan i österrike! :D

JAG KOM IN!

inser ni, att jag kommer bli sveriges äckligt grymmaste reseledare i alperna?
fan så glad jag är!

AAAAAAAAAAAAAAHHHHHH!!

23 november - 1 december,

byebye sweden

cuz..

österrike, bad gastein..

HERE I COME!

nu gjorde hon det igen.

hon gjorde mig glad, väldigt glad. min kära lilla mamma.
hon sa att jag var söt.

you've got a call!

I got a call from a dude about a future job! are we excited or what?!

han bröt på något icke känt språk (jag gissar iran, irak) och pratade lugnt och sansat, och när vi väl kommit över starten på samtalet, där vi hela tiden pratade i mun på varandra, snubblade över ord och avbröt varandra, då gick det riktigt smidigt.
timanställd, eyh? jatack, det kan jag tänka mig. önskelön? vetefan, allt är bättre än min lön i somras. hårt arbete, stressigt och pressande? finally! jag har längtat efter detta!

- do tror att do klarar af stress o myckettt hårt arbete?
- ja, det vet jag med säkerhet att jag gör. mitt sommarjobb gick ut på att, dygnet runt, kunna hantera alla situationer som kunde uppstå och uppstod med och runt 14 ungdomar på läger. jag kan hantera stress, och jag har inget emot att ta i och jobba hårt.
- bra. du låter säkert!

tack, min vän, för att du väckte mig klockan 9.20. jag är säker på att du uppskattade min morgonröst under den muntliga jobbintervjun.

today I shall look for more jobs in donken och i allum. tacka gud bara jag slipper vero moda med sin hyperextremt kassa musiksmak!

stalker: jag kommer att ha kavaj på mig.
med vänlig hälsning, tyko

my first.

I just completed my very first less legal download. tell no one.

min mors mat

ibland, vissa dagar, tycker jag extremt bra om min mor. när hon får för sig att ordna och pyssla lite extra med middagen, t ex, och ordnar räk/kräftröra och bakpotatis till en underbar sallad, då uppskattar jag det extra.

jag är inte den ende i familjen som gör det.

tack min hemliga stalker!

(du som inte är i turkiet)

varje morgon när jag går ner i köket och ser blommorna blir jag lika glad :)
chokladen är snart slut, den var ett oerhört bra val.

du värmer mig.
tack.

en inte alldeles friktionsfri lördag.

mitt goda damsällskap på chalmersfesten.

- cood I sjust tri your 'at on my vriend? you'll ged it back zoon.
- sure thing, go ahead.

- ah, perfect! veeery buuutifull! naow, I need to take a
pic-tuure.

- you zhoulden't 'ave thi 'at on, you look verrry mudch buuutifull widhout.
- then let's put it back on as fast as possible, so no one sees it.
- but whyyy? lizten to me.. you look sooo mudch mor buuutifull when you don' 'ave it!
- because.
- nooo... whyy?
- because I wanna look ugly. (so guys like you stay away)
- butt... I need you to take it off! mor buuutifull widhout!
- it stays on. end of story.
- do you 'ave girrl-/boi-vriend?
- yes, indeed I do. s/he is working tonight, so s/he couldn't join though.
- are you a 'undred per-cent zure? z/he your girrl-/boi-vriend?
- yes I am. I trust her/him, and s/he trusts me. (få se.. vem diskuterar vi nu, sa vi? I just improvised this person.)
- mnoo. you don' 'ave girrl-/boi-vriend. not toniet.
- I'll go find my friends by the closet now. get lost.

- noo, take it off!
- if you fuckin touch my hat ever again I swear to god..!
...now get LOST.

stupid french people. bara accenten gav mig rysningar.

den ytterst lilla wannabe-storstad-kommunen partille har lyckats med ännu ett misslyckande. invigningen av partilles nya kulturhus, kulturum, ägde rum igår i en inte helt ickepåkostad byggnad. halva porthällaskolan har rivits och byggts om från grunden till fördel för kulturum, och när jag dök upp på platsen såg jag för första gången monstret: en hög, vit byggnad i modern stil, dekorerad med diverse färgglada pinnstatyer, som skulle föreställa konst, på taket, hade smällts upp istället för vår kära gamla musikskola, tidigare helt konstruerad i fantasilöst, äckelgulfärgat tegel.

jag bad en stilla bön för att kommunen nu skulle ha gjort slut på alla pengar så att liknande skapelser inte spriddes ut strövis över hela partille.

när jag äntligen kom in, efter att ha fått erfara hur effektivt de nya, säkra automatiska skjutdörrarna fungerar i att släppa ut folk inifrån men inte släppa in folk, såg jag återigen modern konst i form av små sittpallar som närmast kan liknas vid enorma plastplagiat av mjölktänder, och även en större variant av dessa där det till och med fanns möjlighet att krypa in och sätta sig.

jag tackar min gode vän gitarristen, saxofonisten och klarinettisten för en utmärkt spelning; trots dåligt med publik och starka lampor gjorde ni succé i biblioteket!

trevligt var det även på kvällen inne i ungdomens hus med Seven AM med flera. dock beklagar jag den dåligt frambringade publiken, vilken bestod av 3 entusiastiska föräldrar och drygt 5 kompisar, till bandmedlemmarna, klädda i tajta jeans, hängslen och en smått vild frisyr.

kvällen avslutades vilt, då en mycket nära vän till mig ringde mig, i all min desperation, och sa att hon hade fixat inträdesbiljett till nollfinalen på chalmers för mig. givetvis slängde jag mig på bussen in, och möttes av en lång och full (på alla sätt) kö, fylld av allsångsskapande nybakade chalmersnollor. jag kände mig aningen missplacerad, men sällade mig glatt till skrålet och fick snart sällskap av min vän och även hennes vän från skolan.

4 dansgolv, ett helt gäng barer & lyckliga ungdomar. det är allt jag kräver.
men jag hatar pripps öl, och jag dricker inte lakritsshots. jag är en vekling, en mes, och jag håller mig till jordgubbsshotsen.

4.27 kom jag innanför dörren hemma och sov vackert 8 timmar. vid uppvaknandet var jag fortfarande vinglig efter gårdagen.

nästa helg är det dags att fira Hennes födelsedag. prince, då ska du dansa på baren för henne.

på återseende

tyko

msn.

för några kvällar sen satt jag, som vanligt, vid messenger och skrev med en vän. vissa skriver korrekta meningar konstant, petnoga och både politiskt och grammatiskt korrekta. sen har vi de som halvt dagdrömmer sig igenom konversationen... jag tror inte jag har skrattat så gott, någon gång, som åt denna kommentar:

gkd att kcb skv be,t h derbart -s¨¨rarj g'kb f.r,ötatt nag bar atart dryg att hara ttgöra med

detta poppade upp i min ruta dagen därpå, eftersom jag hann gå och lägga mig innan personen ifråga hade skrivit, och detta för att jag misstänkte att denne hade somnat en stund framför datorn...

tack. förgyll min tid, dagdröm på msn!

ett, två, tre... klipp!

invigd.
det finns en första gång för allting.

jag har nu alltså fallit för grupptrycket, och skapat en dagbok här efter att ha sett att min gode vän joel skapat en (http://jagharocksåenblogg.difference.se/). jag lovar inte någonting, och jag tänker bara uppdatera när jag känner att jag intve har någon annan att prata med.
jag pratar faktiskt ibland med min katt. eller min gitarr.

kalla inte det här för blogg.

tack på förhand
allas er mest älskade hatdagbokare
tyko